Sverige är ett av de länder som missar de mål man förbundit sig till i Parisavtalet för klimatet 2016 och det ser inte ut som ambitionsnivån höjts med den nya regeringen, utan snarare tvärtom. Med nuvarande klimatlöften är världen på väg mot en global uppvärmning på 2,4 – 2,6 grader. Långt över målsättningen i Parisavtalet där temperaturmålet är att hålla uppvärmningen väl under 2 grader med sikte på 1,5 grader.

Enbart nuvarande politik, utan nationella löften, skulle leda till en uppvärmning på 2,8 grader.

Inger Andersen, chef för UNEP (FN:s miljöprogram): ”Vi hade chansen att göra gradvisa förändringar, men nu är den tiden är över. Bara en genomgripande förändring av våra ekonomier och samhällen kan rädda oss från en accelererande klimatkatastrof.”

Den nya regeringen har avskaffat miljödepartementet och den nya miljöministern jobbar nu under klimat-och näringsminister Busch. Vid intervjuer med miljöminister Romina Pourmokhtari nämns inga nya initiativ till att skärpa Sveriges klimatmål inför FN:s årliga klimatmöte i Egypten nu i november.

Än mindre presenteras några tankar om vad man avser att göra för den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är en förutsättning för allt liv på planeten. Men just nu minskar mångfalden av liv på jorden i snabbare takt än någonsin i mänsklighetens historia. Det sker samtidigt som trycket på våra naturresurser ökar både på land, i sötvatten och i havet.  Bara i Sverige finns drygt 4 700 arter upptagna på Artdatabankens rödlista över hotade arter. De viktigaste påverkansfaktorerna är skogsavverkning och igenväxning av öppna landskap med ängar och hagar.

Förlusten av biologisk mångfald är ett lika stort hot som klimatförändringarna och de båda kriserna är tätt sammanlänkade med varandra. En minskad biologisk mångfald förvärrar effekterna av klimatförändringarna och det går inte att lösa den ena krisen utan att ta hänsyn till den andra.

FN:s konferens om biologisk mångfald (COP 15) ska hållas i Montreal i Kanada den 5-17 december.

Aichimålen instiftades 2010 inom ramen för FN:s konvention för biologisk mångfald (CBD) i Nagoya och skulle genomföras fram till 2020, i vissa fall till 2015. Målen handlar bland annat om att förhindra förlust av livsområden, minska föroreningar och ge finansiellt stöd till bevarandet av natur.

Ett viktigt mål i Nagoya var att åtminstone 17% av landarealen (inklusive sötvatten) skulle vara formellt skyddad och 10% av haven senast 2020!

Regeringen skrev i en proposition 2014 att till 2020 ska minst 20 procent av Sveriges land- och sötvattensområden samt 10 procent av Sveriges marina områden vara skyddade eller bevarade på olika sätt.

Redan 2021 konstaterade Naturskyddsföreningen och World Wildlife Fund att Sverige inte nått ett enda av målen till 2020.

I Montreal förväntas målen sättas till att minst 30% av land- och havsareal ska vara formellt skyddad senast 2030 och att resten ska skötas på ett hållbart sätt, inklusive återställning av förstörda områden.

3,9% av Borlänge Kommun är formellt skyddad som kommunala eller statliga reservat. Det ökar till 4,9% om alla Länsstyrelsens planer på nya naturreservat går i lås och då ligger Borlänge ändå bra till jämfört med många andra kommuner i Dalarna.

Och Borlänge har också haft en relativt ambitiös miljöstrategi.

Men vad har den nya kommunledningen för ambitioner? Ska vi se avskaffande av miljönämnden som uttryck för sänkta ambitioner, precis som vi tolkar nedläggningen av miljödepartementet? (mer …)

Lördagen den 22 oktober hade vi bjudit in Birger Schlaug att föreläsa på Maximteatern i Borlänge. Ett samarrangemang med ABF.

Han  talade  på temat vad vi ska ha samhället till.

Utan tillväxt stannar utvecklingen?  Beviset finns ju i våra föräldrars och morföräldrars marsch ut ur fattigdom, hur vi fått moderna bostäder med rinnande varmt vatten och wc, mat i kylskåp och möjlighet för de flesta familjer att köpa bil och kanske till och med sommarstuga.

Eller är det människors strävan efter bättre liv som gett oss allt det goda – och är det denna strävan som också lett till ekonomisk tillväxt?

Han beskrev hur både liberalismens, marxismens och konservatismens ideologer beskrivit strävan att få ett bättre liv som drivkrafter, inte tillväxten.

Men dagens politiker, ekonomer och andra frågar istället: Hur får vi tillväxt? Jo, genom att jobba mer, konsumera mer, producera mer, jobba mer, konsumera mer. Vi har blivit kuggar i ett hjul som snurrar allt fortare och som håller på att gröpa ur planeten. Och vår egen värdighet. Vi har reducerat oss själva till verktyg för att hålla igång ekonomisk tillväxt oavsett om vi behöver det för våra behov eller inte. Det är tillväxt och konsumtionsvanor som håller på att ta kål på vår planet!

Ett hundratal åhörare fick nya infallsvinklar, men man kan fråga sig varför inte politikerna som vi bjudit in kom för att lyssna och lära.

De svenska rovdjuren hotas idag av ett hårt jakttryck (skyddsjakt, licensjakt och tjuvjakt), men i vissa fall också inavel. Och inte minst av politiken!

Riksdagen vill t ex sänka lägstanivån för vargstammen från 300 individer till 170, när det i själva verket skulle behövas långt flera än 300 individer och regelbunden invandring österifrån till Sverige för en frisk vargpopulation.

Flera politiska partier tror de har framgångar på landsbygden med en rovdjurskritisk och populistisk åsikt om att vi har för många rovdjur, som skulle hota folks försörjningsmöjligheter eller som skrämmer människor. Partier som i andra sammanhang gärna beskriver sig som bekymrade om både klimat och biologisk mångfald, i varje fall när de tror att det är det väljarna vill höra. Att minska vargstammen tar de som är rädda bara som bevis på att de haft rätt hela tiden.

Det finns bättre metoder, som ökad kunskap om rovdjuren och deras roll i ekosystemet.

I en tid när den biologiska mångfalden hela tiden trängs tillbaka av människans ökande anspråk på livsutrymme för sig själv, behöver vi lära oss mera om hur vi skyddar den mångfald vi har kvar. Naturen är inte till för människan, den har sitt egenvärde! Och utan den, vad är kvar av människan?

Hans Ring som är styrelsemedlem i Svenska Rovdjursföreningen och naturfotograf och väl bekant med rovdjurens nödvändighet för fungerande ekosystem höll lördagen den 1 oktober ett fint föredrag om ekosystemens uppbyggnad med topprovdjuren som reglerar i systemen. Läs gärna mera på Svenska Rovdjursföreningen | Rovdjur !

Vi kunde önskat att flera åhörare hade deltagit, speciellt politiker och andra beslutsfattare.

Sprid gärna kunskaper från föredraget vidare!

Här finns en underbar liten film som också beskriver betydelsen av intakta ekosystem med hjälp av rovdjur:

How wolves change rivers.

LONA är den största nationella satsningen hittills för att åstadkomma ett ökat lokalt initiativtagande i arbetet med lokal naturvård.

Inom LONA finns tre bidragsområden – ordinarie LONA, LONA våtmark och år 2020–2022 även pollineringsprojekt inom LONA. Det som skiljer områdena åt är att våtmarksprojekt inom LONA kan beviljas bidrag med upp till 90 procent, medan bidrag inom pollinering och ordinarie LONA kan ges med upp till 50 procent av bidragsberättigade kostnader.

Det är kommunerna som söker bidraget, så den som har ett angeläget projekt bör kontakta kommunen snarast, eftersom kommunens ansökan måste vara inne senast 1 december. Kontakta i första hand kommunbiologerna för att diskutera idén!

Läs mera här: LONA – Lokala naturvårdssatsningen (naturvardsverket.se)

Naturskyddsföreningen har länge ansett att kalhyggen hotar den biologiska mångfalden och dessutom är en styggelse ur klimatsynpunkt.

Skogsindustrin, som är en av de starkaste lobbygrupperna som finns i Sverige, har framhärdat att det som är bra för dem naturligtvis är bra för miljön. Det har regeringen hittills gått på, trots att EU vill stoppa det.

Nu kommer nya starka fakta i saken om hur Dalarna drabbas av kalhyggesbruket. SLU Artdatabanken har på uppdrag av WWF analyserat vad som händer skogen.

Läs pressreleasen från WWF här!

Läs hela rapporten här: https://www.wwf.se/dokument/skogliga-arter-som-hotas-av-modernt-skogsbruk/

Lördagen den 30 juli deltog ett antal eldsjälar vid slåttern av Tures Äng i Tuna-Hästberg och vi hade ett strålande väder. Naturskyddsföreningen har ansvarat för slåtter av ängen i 32 år, och det har blivit tradition att vi bjuder på fika och antingen Anders Janols eller paret Homman bjuder på enbärsdricka, och årets dricka var oerhört läskande!

Tures Äng är ett litet naturreservat ägnat skydd av ett flertal ängsblommor och svampar, där slåtter med lie är nödvändigt för att bevara mångfalden.

Att bevara den biologiska mångfalden har ett egenvärde, men vi vill ju även att framtida generationer ska kunna uppleva de växter och djur som hör hemma på en äng.

Det sägs att yngre människor har ett stort intresse för miljöfrågor, och det hoppas vi få se konkreta exempel på inom en snar framtid. Alltför få unga engagerar sig i det ideella naturvårdsarbete, som Naturskyddsföreningens lokala kretsar bedriver.

Om man är intresserad ska man hålla koll på våra aktiviteter som annonseras på hemsidan för Naturskyddsföreningen i Borlänge, inom kort kommer ett antal programpunkter för hösten. Och nästa år vill vi se ungdomarna med lie i handen i Tuna-Hästberg!