Lördagen den 30 juli deltog ett antal eldsjälar vid slåttern av Tures Äng i Tuna-Hästberg och vi hade ett strålande väder. Naturskyddsföreningen har ansvarat för slåtter av ängen i 32 år, och det har blivit tradition att vi bjuder på fika och antingen Anders Janols eller paret Homman bjuder på enbärsdricka, och årets dricka var oerhört läskande!

Tures Äng är ett litet naturreservat ägnat skydd av ett flertal ängsblommor och svampar, där slåtter med lie är nödvändigt för att bevara mångfalden.

Att bevara den biologiska mångfalden har ett egenvärde, men vi vill ju även att framtida generationer ska kunna uppleva de växter och djur som hör hemma på en äng.

Det sägs att yngre människor har ett stort intresse för miljöfrågor, och det hoppas vi få se konkreta exempel på inom en snar framtid. Alltför få unga engagerar sig i det ideella naturvårdsarbete, som Naturskyddsföreningens lokala kretsar bedriver.

Om man är intresserad ska man hålla koll på våra aktiviteter som annonseras på hemsidan för Naturskyddsföreningen i Borlänge, inom kort kommer ett antal programpunkter för hösten. Och nästa år vill vi se ungdomarna med lie i handen i Tuna-Hästberg!

Sedan den industriella revolutionen, som möjliggjordes av billig fossil energi, (kol, olja och naturgas) har jordens befolkning ökat från cirka 1 miljard i början av 1800-talet till drygt 7,8 miljarder idag. Och jordens befolkning ökar fortfarande. Samtidigt har vars och ens ekologiska fotavtryck ökat drastiskt.

Samtidigt som folks levnadsstandard ökat betydligt har allt detta skett till priset av en planet i kris: En snabb minskning av biologisk mångfald, det sjätte massutdöendet, större än det senaste som inträffade för 65 miljoner år sedan. Och en hotande klimatkatastrof, just p g a de fossila bränslen, som var själva förutsättningen för det ”moderna” samhället.

Biologisk mångfald

Bevarandet av biologisk mångfald är en av mänsklighetens största ödesfrågor och världens forskare är eniga om att vi fortfarande kan vända den negativa trenden. Men för att lyckas måste vi skapa en hållbar relation till allt liv vi delar planeten med. (mer …)

Efter decennier av kalhyggesbruk återstår inte mycket naturskog i vårt land.

Som i tropisk regnskog har stora plantager med monokulturer ersatt den skog som tidigare kännetecknades av mångfald och stabilitet, hos oss inte med oljepalm utan med gran- eller tallplantager. Skogsindustrins lobbyister kallar även dessa plantager för skog, vilket leder till viss förvirring. De hävdar t ex att vi aldrig haft så mycket skog som nu. Man kan säga att skogsindustrin inte ser skogen för alla träden.

Naturskyddsföreningen arrangerade därför en temakväll för medlemmar den 23 mars kl 18:00 på  Fornby Folkhögskola. En alltför liten, men tapper, skara deltog.

Kommunbiologen Mathilda Elgerud berättade om hur Borlänge kommun arbetar med sina skogsinnehav och gick igenom olika former av skydd som finns i nuläget. Amanda Tas på Skydda Skogen gick igenom hoten mot skogens naturvärden, skogen som kolfälla och hur kalhyggesbruk orsakar betydande utsläpp av växthusgaser och även hur den biologiska mångfalden är under attack. Lars-Erik Nilsson berättade om den stora inventeringen av Gyllbergens Skogsrike som gjordes för några år sedan, om inventering och om signalarter. Niklas Trogen från Stora Enso skog berättade om hur man där arbetar för ett varsamt skogsbruk, så långt det går.

Hur kan vi skydda och bevara skogen? Hur går vi vidare? I diskussionen medverkade också representant från LRF samt en privat skogsägare.

Naturskyddsföreningen informerade om att det nu finns möjlighet att sälja eller donera skog och mark till Insamlingsstiftelsen Borlänges Naturarv!

🌳 Att skogar är viktiga för den biologiska mångfalden, som kolsänka och som en produktresurs i sig, har varit känt sedan länge. Nu visar ny data att skogar hjälper till att hålla jorden minst en halv grad svalare – vilket är av betydelse bland annat för att kunna uppnå Parisavtalets 1,5-gradersmål. Skogar ger oss försvar mot de värsta scenarierna för global uppvärmning, säger Michael Coe, medförfattare till studien, till The Guardian.

Den 19/2 samlades ett 60-tal personer för att lyssna till ett utmärkt föredrag av Leif Lithander, f d intendent på Göteborgs Naturhistoriska museum, numera verksam på Göteborgs universitet och som ordförande för Mölndals Naturskyddsförening.

Vi spelade inte in föredraget, men innehållet stämmer ganska väl med detta: Världens farligaste djur

Efter föredraget stod det väl ganska klart varför också Internationella Naturvårdsunionen, där bl a Svenska Naturskyddsföreningen är medlem, erkänner att även befolkningsfrågan behöver adresseras.

Se även: www.natverketpopulation.com !

Från första början var skogen kollektivt ägd eller ägarlös. I Bergslagen behövdes redan under 1600-talet stora mängder trä för bergshantering och staten tog hand om stor del av skogen och under 1800-talet såldes dessa skogar till bruken, vilket förklarar att fortfarande stor del av skogsinnehavet i Mellansverige och upp längs Norrlandskusten är bolagsägt.

Först i början av 1800-talet började skogsägandet i andra delar av Sverige. I slutet av 1800-talet köpte skogsföretagen upp stora delar av skogen i norra Svealand och i Norrland, fram tills lagen förbjöd dem att köpa upp mera mark i början av 1900-talet. Sveriges skogar var i slutet av 1800-talet skövlade på många håll, men 1903 års skogsvårdslag innebar att all skog skulle återplanteras.

Skogsindustrins lobbyverksamhet använder argumentet att Sverige aldrig haft så mycket skog som nu. Det är sant om man med ”skog” menar antalet träd, men de förmår inte se skogen för alla träd.

Mindre privata skogsägare får fortfarande inte sälja sin mark till ett aktiebolag, bara till en annan enskild ägare. Däremot är det mera regel än undantag att man lägger ut avverkningen på entreprenad till större bolag som Mellanskog, Moelven m fl.

Det finns nästan inga andra länder i världen som har påverkat sina egna skogsekosystem så allvarligt och så mycket som Sverige har gjort de senaste 50-60 åren med vårt storindustriella kalhyggesskogsbruk. (mer …)

Många medlemmar och andra naturvänner vill satsa på elektrifiering av samhället, för att minska klimatpåverkan. Samtidigt tycker många att vi inte ska ha flera gruvor med mineralbrytning i Sverige.

Det är uppriktigt sagt svårt att ha båda ståndpunkterna med tanke på under vilka omständigheter kobolt bryts i Kongo för att tillverka batterier.

Här är en artikel om en pågående tragedi i Kongo för att tillfredsställa våra behov, om att bryta kobolt (tryck på länken), och då nämns inte alls miljöproblemen av brytningen.

Man kan som medlem ha olika åsikter om hur vi ska uppnå ett hållbart samhälle. Riksföreningen är för vindkraft, många kretsar är emot om man riskerar att få vindkraftparken i närområdet. En del är för kärnkraft, andra är emot. Några tror på grön tillväxt, andra inte och en del vill drastiskt sänka konsumtion och produktion, vad man kan kalla ”nerväxt”.

Vi har i alla fall det gemensamt att vi vill skydda naturen, stoppa den drastiska minskningen av biologisk mångfald och hejda klimatförändringarna.

Vi har lämnat ett samrådsyttrande från Borlängekretsen av Naturskyddsföreningen över fördjupad översiktsplan för Runn.

Kortfattat sammandrag: Nödvändigheten av att bevara biologisk mångfald och minska klimatpåverkan gör att vi ifrågasätter planerna på en ny stadsdel för 20 000 invånare, när prognoserna dessutom talar emot en sådan folkökning, som väl är.

Någon riktig miljökonsekvensbeskrivning saknas. Vi ger istället förslag på vad man kan göra istället.

Vi konstaterar sammanfattningsvis att en stor del av översiktsplanen strider mot andan i Borlänge Kommuns miljöplan. Samtidigt stöder vi de förslag som avser att stärka den gröna infrastrukturen.

(mer …)