En alternativ rubrik kunde vara: I Väntan På Kremering.

I söndags den 10 september hade vi en utflykt på temat Den Biologiska Mångfaldens Kyrkogård.

Kanske det var den dystra rubriken, eller att folk blivit skrämda av ett utbrott av afrikansk svinpest i trakten av Norberg och Fagersta som lett till tillträdesförbud till skogen i just det området. I varje fall var vi bara sex deltagare, vilket är beklagligt eftersom det var ett viktigt tema som berördes.

Biobränsle framställs som en del av lösningen på klimatkrisen. Större delen av biobränslet kommer från skogen. GROT, dvs grenar och toppar som blir över vid uttag av timmer för trävaror eller pappersmassa, flisas ner och går till t ex fjärrvärmeverk. Det låter ju nästan oskyldigt att använda en sådan biprodukt, som väl inte är till någon annan nytta. Men det betyder att man tar bort något som producerats av skogen och som annars skulle brutits ner till jord och under tiden gynnat olika organismer som insekter och svampar.

Men att det enbart är GROT som ger biobränsle från skogen är falskt. I själva verket är merparten levande och döda träd, som överhuvudtaget inte skulle tagits ut från skogen. Vi besökte två olika företags stora virkesdepåer av ”energived” eller ” biobränsle” och kunde lätt med egna ögon se vad som bryter mot olika bestämmelser. Det fanns gamla tallar upp till 200 år. Gamla rötade granar, med hästmyrebon, som t ex spillkråkan är beroende av. Grova gamla och nyare aspar, varav några med bohål för fåglar.

Vedupplag, ett av många, i väntan på flisning till ”biobränsle”. Detta i Norr Amsberg.

Hästmyrebo i gammal gran.

Fågelbo, itusågad asp.

Flishögar, gjort delvis på träd som aldrig skulle lämnat skogen.

Läs gärna den här artikeln, där en av författarna, Göran Rönning, var vår guide under söndagen.

Det som står i artikeln bekräftas av Frank Götmark och Jonny Daborg, som studerat samma sak på Sydsvenska Höglandet 2013.

Svenskt kalhyggesbruk, som EU vill stoppa, ger i viss mån timmer för byggnadsändamål och kan då binda kolet så länge byggnaden står, men det mesta går till massaved, som efter ganska kort tid som papper och pappersprodukter går till förbränning, med koldioxidutsläpp. Skogsbolagen kan hävda att det ger nollutsläpp, eftersom den avverkade skogen växer upp igen och binder koldioxid. Problemet är att det tar 50-100 år för den cirkeln att slutas, men koldioxidnivåerna måste ner nu! Och kalhyggesbruken ger dessutom på kort sikt kraftigt ökade utsläpp av växthusgaser från marken när mykorrizasvamparna dör.

Även om klimatet på något sätt skulle gynnas av uttag av biobränsle, vilket är falskt, så får det inte ske på bekostnad av den biologiska mångfalden. Det vi såg i söndags utgör i mångt och mycket brott mot artskyddsförordningen och även andra lagar och det är flertalet, kanske alla, skogsbolag som gör sig skyldiga till detta. Skogsägarna är förstås själva skyldiga att reglerna efterlevs, men lägger ofta ut arbetet på entreprenörer i tron att dessa sköter sig. Och Skogsstyrelsen verkar inte bry sig. Och kommunernas fjärrvärmeverk köper glatt upp det flisade virket och eldar upp det och påstår oftast att det är koldioxidneutralt, när det i själva verket ur klimatsynpunkt under flera decennier framåt till och med är sämre än att elda olja eller kol!

Vad ska t ex Borlänge Energi göra med fjärrvärmen när de inte längre får släppa ut växthusgaser, från skog eller sopor. Skaffa små modulära kärnkraftverk, kanske?

Vi kan i varje fall inte acceptera att man offrar den biologiska mångfalden i tron att man kan rädda klimatet på det viset!

Apropos biologiska mångfalden rekommenderar vi denna föreläsning av professorn i biologisk mångfald Alexandre Antonelli!