Den 28/11 höll Erik Westholm ett engagerande föredrag på Maximteatern för ett 60-tal åhörare. Arrangörer var Naturskyddsföreningen i Borlänge och i Dalarna samt Studiefrämjandet.

Erik Westholm är kulturgeograf och professor emeritus, Sveriges Lantbruksuniversitet. Han var tidigare knuten till Institutet för Framtidsstudier och har varit ledamot av Miljövårdsberedningen och Regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling, samt är ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin. Han har bl a deltagit i ett forskningsprojekt kallat Future Forest, men lämnade detta och skrev en kritisk bok ”Slaget om framtiden”. Han insåg att skogspolitiken drivs av alltför kortsiktig logik. Han är också själv skogsägare.

Han berättade nu om sin senaste bok som beskriver hur svenskt skogsbruk utvecklats under de senaste 150 åren enbart inriktat på ökad råvarutillgång. Monokulturer, skalfördelar, mekanisering etc. Politiken och skogsnäringen har gått hand i hand. Och nu har det kommit till vägs ände. Klimatkris och krisen för den biologiska mångfalden hotar nu vår vällevnad också på kort sikt. Tillväxten minskar i skogen. Kalhyggenas stora tid är över och nu behövs skogar som både kan ge nyttiga produkter, vara robusta mot störningar och stå för stor klimatnytta.

EU är aktiva med klimat- och naturresurslagstiftning och har tvingat ut skogsindustrin ur sin bubbla, samtidigt som den svenska regeringen hela tiden försöker försvara det ohållbara skogsbruket.

Från framtidstro till framtidsoro. Från industrisamhälle till risksamhälle. Hur undvika risker? Detta har skogsbruket oerhört svårt att hantera.

Han berörde skogsutredningen, som inte är kunskapsbaserad, utan det står detaljerat vad utredningen ska komma fram till. Ingen anmälan för hyggen under 5 ha, begränsning i överklaganden m.m. Mer intensifierat skogsbruk är mantrat.  Att bygga i trä och därmed binda kol låter bra, men det är högst 10-20 % av virket som hamnar i långtidsbundna produkter.

I miljöbalken finns kunskapskrav, men det har skogsägarna klarat sig undan. Frihet under ansvar, men man klarar sig undan krav p g a ”pågående markanvändning”, ingen blir dömd enligt Skogsvårdslagen etc. En sektor som knappt synas överhuvudtaget och omfattar 70 % av landets yta.

Om man gör en avverkningsanmälan så betalar samhället kontrollen av den. Skogsägarna hävdar att om jag tar miljöhänsyn så ska jag ha betalt för det. Orimligt!

När de stora skogsägarna har stora annonskampanjer vet man att de är rädda. 50 miljarder i vinst för svenskt skogsbruk, så det är klart att de vill försvara den modellen!

De små skogsägarnas synsätt skiljer sig från den stora skogsindustrin. Allt fler vill lämna det ensidiga kalhyggesbruket och söka ett mer naturnära skogsbruk. Skogsbruksplaner är ett sätt att stoppa den biologiska mångfalden i osynlighetspåsen, men det går att få en skogsbruksplan för naturnära skogsbruk numera.

Vi behöver ett vettigt samtal om skogen! Viljan till omställning växer ute i skogslandskapet.  Det finns hopp!