Årets svampexkursion tillsammans med Mykologiska föreningen genomfördes i går den 21/9 i perfekt väder, för oss 13 deltagare åtminstone, medan svamparna säkert trivts bättre med regn.

Vi samlades utanför Borlänge sjukhus och gav oss sedan ut i terrängen för att scanna av svamptillgången. Vi höll oss inom ett område av Barkargärdet, som Borlänge kommun föreslagit ska bebyggas med bostäder. Vi motsätter oss den planen, eftersom det skulle inkräkta på många arters livsmiljö, varav två fina områden med kontinuitetsskog (skog som aldrig utsatts för kalhyggen). Det skulle också försämra tillgången på rik natur för de människor som redan bor i Barkargärdet. Istället borde hela området skyddas och även närliggande Igelmyran borde ingå i ett större naturreservat.

Efter insamling av ett antal svampar återsamlades vi och Mykologiska föreningens svampexperter hjälpte till att sortera svamparna. Svampkonsulenten Anna-Greta Bengtsson berättade lite om matsvampar och hur man undviker sammanblandning med giftiga eller oätliga svampar. Patric Engfeldt och Anders Janols pratade mera om de övriga svamparna. Även om naturvårdsarter, varav några är signalarter.

Värdefulla boktips gavs också för den som vill fördjupa sig i svamparnas fascinerande liv.

Vi fann flera signalarter för hög biologisk mångfald, som rynkskinn och rosenticka.

Vedsvampar, såsom tickor och skinn är de främsta nedbrytarna av död ved. Intensivt brukande av skog har lett till att artmångfalden av vedsvampar har minskat i det brukade skogslandskapet, vilket i sin tur lett till att flera arter nu är hotade. Som signalarter är flera vedsvampar ganska lättidentifierade medan andra kräver mera noggrant bestämningsarbete.

Skogsstyrelsen har valt ut signalarterna som levande små alarm. De ska vara någorlunda lätta att hitta och de ska signalera att ”här finns livsmiljöer för arter som har trängts tillbaka av modernt skogsbruk”. Den omtalade orkidén knärot är just en sådan signalart.

Rynkskinn hittas krypande

Rynkskinn är en skinnsvamp som liknar vårtigt kycklingskinn. Den växer på undersidan av grova granlågor där barken fortfarande sitter kvar. För att hitta den måste man böja sig ner under träden eller använda en spegel. En forskarstudie visar att rynkskinn sällan sprider sig längre än några tiotal meter, och ytterst sällan längre än några hundra meter. Många gammelskogsarter är dåliga på att sprida sig långt, och det är en orsak till att de drabbas hårt när skogslandskapet splittras upp.

 

 

Rosenticka – gammelskogens ros

I gamla granskogar, framför allt i norra Sverige, kan rosentickan sticka ut ur fallna stammar och högstubbar. Den liknar sin betydligt vanligare släkting klibbtickan, men rosentickan har rosa undersida. Där rosentickan finns har fallna träd avlöst varandra under mycket lång tid.