Från första början var skogen kollektivt ägd eller ägarlös. I Bergslagen behövdes redan under 1600-talet stora mängder trä för bergshantering och staten tog hand om stor del av skogen och under 1800-talet såldes dessa skogar till bruken, vilket förklarar att fortfarande stor del av skogsinnehavet i Mellansverige och upp längs Norrlandskusten är bolagsägt.

Först i början av 1800-talet började skogsägandet i andra delar av Sverige. I slutet av 1800-talet köpte skogsföretagen upp stora delar av skogen i norra Svealand och i Norrland, fram tills lagen förbjöd dem att köpa upp mera mark i början av 1900-talet. Sveriges skogar var i slutet av 1800-talet skövlade på många håll, men 1903 års skogsvårdslag innebar att all skog skulle återplanteras.

Skogsindustrins lobbyverksamhet använder argumentet att Sverige aldrig haft så mycket skog som nu. Det är sant om man med ”skog” menar antalet träd, men de förmår inte se skogen för alla träd.

Mindre privata skogsägare får fortfarande inte sälja sin mark till ett aktiebolag, bara till en annan enskild ägare. Däremot är det mera regel än undantag att man lägger ut avverkningen på entreprenad till större bolag som Mellanskog, Moelven m fl.

Det finns nästan inga andra länder i världen som har påverkat sina egna skogsekosystem så allvarligt och så mycket som Sverige har gjort de senaste 50-60 åren med vårt storindustriella kalhyggesskogsbruk.

Och något skydd i lagen för naturskogarna finns inte. Lagstiftningen bygger på att skogsägarna och skogsbolagen inom ramen för det så kallade sektorsansvaret tar ansvar för naturvärdena. Där ska miljöcertifieringarna säkra naturvärdena. Men det är bara om Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen meddelar förbud eller föreläggande om miljöhänsyn som en anmäld avverkning kan stoppas. Och de saknar pengar för att kompensera skogsägarna, så det händer sällan.

I vissa fall väljer vi själva att försöka stoppa avverkningar på juridisk väg, även om det i den bästa av världar skulle vara Skogsstyrelsens uppgift.

Naturlig skog är avgörande för den biologiska mångfalden och en levande skog är en viktig kolsänka. Ett kalhygge, föryngringsavverkning och markberedning som skogsindustrin kallar det, släpper ut enorma mängder växthusgaser och förstör livsbetingelser för mängder av organismer för decennier framåt. Som kolsänka dröjer det 70-100 år innan den nya ”skogen” kompenserat för växthusgasutsläppen av kalhygget.

COP är en förkortning för ”Conference of the Parties”. Detta är konferenser som anordnas av FN med högnivådeltagande från stater, regionala organisationer och icke-statliga aktörer.

Cop26 om klimatet hölls i Glasgow i Skottland i november.

COP15 om biologisk mångfald skulle hållas i Kunming i Kina under våren, men har flyttats till 5-17 december i Montreal, Canada istället.

COP15 om biologisk mångfald är ett tillfälle att debattera den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020. Se länk: Har du koll på COP15 och COP26? (unric.org)

Syftet är att diskutera skyddet av biologisk mångfald på samma nivå som klimatet.

Planen är att Konventionen om biologisk mångfald ska antas och sedan ratificeras av världens länder. Vi förstår att svensk skogsindustri kommer att göra allt de kan för att stoppa regeringen från att ratificera ett sådant avtal!

Några av målen:

Target 1. Ensure that all land and sea areas globally are under integrated biodiversity-inclusive spatial planning addressing land- and sea-use change, retaining existing intact and wilderness areas.

Target 2. Ensure that at least 20 per cent of degraded freshwater, marine and terrestrial ecosystems are under restoration, ensuring connectivity among them and focusing on priority ecosystems.

Target 3. Ensure that at least 30 per cent globally of land areas and of sea areas, especially areas of particular importance for biodiversity and its contributions to people, are conserved through effectively and equitably managed, ecologically representative and well-connected systems of protected areas and other effective area-based conservation measures, and integrated into the wider landscapes and seascapes.

 

Av Borlänges yta är i nuläget cirka 3,9% formellt skyddad. Vi anser precis som EU och COP att minst 30% ska skyddas och att områdena ska vara sammankopplade och inte bara små öar i landskapet.

Skogsstyrelsen uppger att totala skogsarealen i Borlänge kommun utgör 40 000 hektar varav aktuella avverkningsanmälningar uppgår till 1 700 hektar.

Men, det mesta av skogen har avverkats tidigare och endast under 10 procent är gammal skog och bara någon procent av den produktiva skogen är att anse som naturskog. Ett flygfoto från Google Earth eller en kartbild från Skogens Pärlor med skogliga grunddata visar hur kalavverkningarna gått fram över landskapet och hur de nu aktuella avverkningsanmälningarna ytterligare förstör vår natur.

Klicka på länken: Kartbild över Borlänge.

Vi vill att alla ( kommun, Länsstyrelse, Skogsstyrelse, skogsbolag och enskilda skogsägare) hjälper till att skydda vad som skyddas kan och vi behöver även restaurera skog och andra naturområden för att nå målen, både för den biologiska mångfaldens och för klimatets skull!

Ni kan hjälpa oss en bit på vägen med bidrag till Insamlingsstiftelsen Borlänges Naturarv.

Plusgiro: 210 08 05-7

Swish: 123-2488773