Vi har lämnat ett samrådsyttrande från Borlängekretsen av Naturskyddsföreningen över fördjupad översiktsplan för Runn.

Kortfattat sammandrag: Nödvändigheten av att bevara biologisk mångfald och minska klimatpåverkan gör att vi ifrågasätter planerna på en ny stadsdel för 20 000 invånare, när prognoserna dessutom talar emot en sådan folkökning, som väl är.

Någon riktig miljökonsekvensbeskrivning saknas. Vi ger istället förslag på vad man kan göra istället.

Vi konstaterar sammanfattningsvis att en stor del av översiktsplanen strider mot andan i Borlänge Kommuns miljöplan. Samtidigt stöder vi de förslag som avser att stärka den gröna infrastrukturen.

 

Hoten mot den biologiska mångfalden

 

Om frågan om klimatet är akut och svårlöst, så finns det fortfarande lösningar och COP26 har förhoppningsvis kunnat presentera några flera sådana.

Hoten mot biologisk mångfald utgör ett ännu mer akut och större problem än klimathotet, påstår vi!

År 1804 hade jorden en miljard människor, 1951 cirka 2,6 miljarder människor. Nu är vi 7,8 miljarder människor och enligt prognoser kan ”vi” vara så många som 10,9 miljarder människor år 2100. Om det ens är möjligt att leva på vår jord med det antalet. Om vi bortser från onödig privatkonsumtion, så ska alla ha mat, vatten, bostad, utbildning, hälsovård, transporter och jobb. Och alla lämnar efter sig avfall i stora mängder. Var finns det plats för naturen?

Befolkningstillväxt har, sedan tillgången på billig fossil energi satte fart på den industriella revolutionen, drivit på den ohållbara ekonomiska tillväxten, med ökad konsumtion per invånare, så att vi nu lever långt över planetens gränser och utan hänsyn till kommande generationers behov.

Människan driver på exploateringen av ständigt nya områden och det får negativa konsekvenser för klimatet och ännu värre för framtida liv genom att minska den biologiska mångfalden. Det är vi i den rikaste delen av världen som belastar jordens resurser allra mest och har gjort så sedan den industriella revolutionen började. Vi måste dra ner drastiskt på vår ohållbara konsumtion. Samtidigt vill vi förstås att de som har det svårast nu ska kunna höja sin levnadsstandard till en acceptabel nivå, så att vi till sist har en mera rättvis ordning på planeten.

WWF Living Planet Report 2020 som granskar tillståndet på planeten visar att bestånden av vilda ryggradsdjur – som däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur – i genomsnitt har minskat med 68 procent mellan 1970 och 2016. Under samma tid ökade befolkningen på jorden från 3,7 miljarder till 7,5 miljarder dvs en fördubbling.

Av alla däggdjur på jorden utgör nu Homo Sapiens 36%, människans tamdjur 60% och de vilda djuren endast 4%. Av fåglarna är bara 30% vilda, resten kycklingar, höns, kalkoner, gäss och ankor.

Inte är situationen bättre för de ryggradslösa djuren, som t ex insekterna.

Även mångfalden av svampar, lavar och växter förloras i accelererande fart.

 

Den höga takten vi förlorar biologisk mångfald beror bland annat på effekter av hur vi människor producerar mat och energi enligt FN:s vetenskapliga expertpanel för biologisk mångfald, IPBES. Mer än en tredjedel av världens markytor och nästan 75 procent av sötvattenresurserna används nu till odling eller boskap. Människan har drastiskt förändrat jordens livsmiljöer, enligt rapporten har tre fjärdedelar av landmiljöerna och två tredjedelar av havsmiljöerna påverkats kraftigt av mänsklig verksamhet.

 

Vi talar om hur Brasilien hugger ner regnskog för sojaplantager och boskapsuppfödning, vilket är en skandal, men vi talar mindre eller inte alls om att man i Afrika också hugger ner regnskog, ersätter med oljepalmsplantager, ökar åkermark för odling och röjer för boskapsskötsel i en region som har en rent explosiv folkökning. Allt hotar både klimatet lokalt och globalt och tränger tillbaka det vilda. Även om ökningen av växthusgaser skulle upphöra i just detta ögonblick, så innebär befolkningsökningen i länder som Afganistan och länder i Afrika söder om Sahara att naturen trängs tillbaka, kampen om resurser leder till fler väpnade konflikter, hungerkatastrofer inträffar, risken för spridning av nya infektionssjukdomar ökar och migrationen bort från dessa områden tilltar.

Hos oss skövlas artrik naturskog och ersätts, inte med oljepalmsplantager, utan med artfattiga granplantager. Och samhällena breder ut sig med bebyggelse, gräsmattor, asfalt och betong.

Vi talar alltför lite om att hejda befolkningsökningen både här och globalt, men egentligen är det ganska självklart att den genomsnittliga miljöbelastningen per individ multiplicerat med antalet människor avgör den totala miljöbelastningen på jorden.

Detta gäller även Sverige där vi år 1804 hade 2,4 miljoner invånare, 1951 cirka 7 miljoner invånare och nu har 10,1 miljoner. Utan den stora utvandringsvågen kring förra sekelskiftet hade vi kunnat ha haft samma procentuella folkökning som skett globalt.

Kan man då säga att Sverige är överbefolkat, när det egentligen ser ganska glesbefolkat ut? Det beror på hur man ser på det. Om alla på jorden hade samma ekologiska fotavtryck som vi svenskar skulle det behövas 4½ jordklot för att det skulle vara hållbart.  Så ska vi minska befolkningen drastiskt eller minska den ohållbara konsumtionen? Det säger sig självt att det är vårt sätt att använda resurserna, som vi måste ändra på, men en folkökning samtidigt gör saker än svårare.

Och vi behöver bromsa folkökningen i världen och helst på sikt vända kurvan nedåt, med avskaffande av flerbarnstillägg här och ökat bistånd för utbildning, förbättrad kvinnohälsa och rätt till preventivmedel för de hundratals miljoner kvinnor i världen som nu saknar, men önskar sig detta.

Sveriges folkmängd beror mycket på omvärldsfaktorer och hur kommande regeringar ser på invandring. Utan invandringen ligger födelsetalen på en nivå som talar för att Sverige också vänder befolkningskurvan nedåt, som så många andra länder i Europa. Flerbarnstillägg är en uppmuntran att skaffa fler barn och har många oerhört negativa konsekvenser, inte minst för invandrade kvinnor från länder med av tradition redan höga födelsetal.

 

Slutsatser för oss i Dalarna

 

Borlänge och Falun räknar med ökande befolkningstillväxt och verkar också önska detta. I nuläget (2020-2021) minskar åtminstone Borlänges folkmängd, vilket på sikt är av godo för alla som bor här. Det är en stor och förödande missuppfattning att ständig folkökning och ständig tillväxt behövs för ett samhälles åtaganden för sina medborgare. Tanken är att flera unga behövs för att försörja de allt flera äldre medborgarna. Problemet är att de allt flera unga också så småningom blir allt flera äldre, som måste försörjas av ännu flera unga och så vidare…Det är ett pyramidspel, som oundvikligen leder till en kollaps! Och det drabbar inte oss utan kommande generationer. Vill vi utsätta dem för detta?

Människan är naturens värsta fiende och därmed sin egen. Vi behöver, både för klimatet och den biologiska mångfalden, skydda en allt större del av naturen och det brådskar.

Detta innebär att vi tar ställning emot ytterligare onödig exploatering av natur!

Att bebygga mera åkermark och nya naturområden måste vi helt undvika. Att värna strandskyddet är också utomordentligt viktigt.

Att förtäta bebyggelse på mark som redan är exploaterad är en annan sak. Ombyggnader, renoveringar, energieffektiviseringar och installation av solpaneler kan och ska premieras.

Förtätning av bebyggelse innebär också större möjlighet att klara sig utan bil och istället förflytta sig till fots, med cykel och med kollektivtrafik.

Att sprida ut bebyggelse enligt översiktsplanen är däremot helt fel väg att gå och strider mot syftet med Borlänges nya miljöplan.

Framtida generationer av människor och annat liv kommer att lida av de skador vi åsamkar naturen. Vi måste istället arbeta för att skydda naturen och även återställa skador vi är skyldiga till. I miljöplanen står: Vi ska ha ett miljömässigt hållbart Borlänge, så att vi lämnar över en bra miljö till framtidens generationer.

Istället för de planer som presenteras för markanvändning på 0-10 års och 11-20 års sikt bör istället flera och större naturreservat och ”kulturreservat” bildas i och kring Runn liksom i övriga delar av kommunerna. Målet enligt EU är 30% formellt skyddad natur och vi menar att det måste vara betydligt mera än 30%! Och det behöver gå snabbt!

Bara 3,9% av Borlänge Kommun är formellt skyddad idag. I miljöplanen står: För att vända utarmningen av den biologiska mångfalden behöver mera natur skyddas.

Om vi ska skydda mer än 30 % före 2035 så behöver vi snabba på sakerna rejält! Vi försöker nu med Insamlingsstiftelsen Borlänges Naturarv samla in pengar för att på egen hand skydda natur.

 

Mera specifikt om översiktsplanen

 

Att bygga en helt ny stadsdel för 20 000 invånare inom 20 år, när de gamla befolkningsprognoserna pekat på en befolkningsökning på högst 8 000 under samma tid verkar helt orimligt och är inte heller önskvärt. Eftersom befolkningen i Borlänge börjat minska under 2020-2021, så kanske nya befolkningsprognoser inte kommer att visa någon befolkningsökning alls.

Man skriver i den fördjupade översiktsplanen att syftet är att på sikt ska städerna (Falun och Borlänge) växa samman. Vems idé är det? När har kommunernas väljare bestämt detta?

Vi anser att ytterligare noggrann inventering av flora och fauna behövs i de berörda områdena.

Hur urholkas strandskyddet om översiktsplanen blir verklighet? Hur påverkas allmänhetens tillgång till naturen kring Runn? Innebär en sådan utbyggnad ytterligare påfrestningar på själva sjön? Mera båttrafik, vattenskotrar etc? Vilka blir då konsekvenserna för djur och natur i de skyddade områdena i och runt sjön?

Vi kräver en ordentlig miljökonsekvensbeskrivning enligt Miljöbalkens 6:e kapitel.

Utifrån ovanstående vill vi tills vidare se detta ske:

Beträffande utbyggnad Finnäset, Uvberget, Oberget, Tomnäs, Kyna, Hinsnoret och Bjärmsnäs: Revidera planerna helt!

Ornäs södra: Undvik att bygga skola på åkermark!  Det finns rimligen bättre plats mera centralt, om verkligen ny skolbyggnad behövs om Oberget och Tomnäs inte byggs ut.

Utöka förslaget till naturreservat på Oberget!

I samband med detta föreslår vi också byggen av en eller flera tunnlar under ”motorvägen” så att viltet återges de naturliga vandringsmöjligheter som förvägrats dem när vägen byggdes.

”Ett framtida scenario där järnvägen flyttas, frigör mark för mellan 1200-2000 nya bostäder”. Det är inte önskvärt och man nämner inte att den nya sträckningen av järnvägen i så fall utgör ett mycket stort nytt ingrepp i naturen. Koldioxidutsläppen för nybyggnation av järnväg utgör för övrigt en stor miljöbelastning, särskilt om tunnlar ska byggas.

Om det till sist anses nödvändigt att flytta järnvägen: Undvik Igelmyran, som istället föreslås bli naturreservat.

Prästtjärn-Torsång: Förslaget om naturreservat tillstyrkes och bör ske snarast!

Alternativ: Med troligen minskande invånartal tror vi inte trycket är så stort för att bygga mera bostäder, men i så fall finns det definitivt mera plats i stan, på nedlagd industrimark etc. Även om det skulle komma någon alternativ industri till Kvarnsveden, så finns det ändå stora områden med gamla parkeringar etc, som kan bebyggas.

Istället för att lägga resurser på planer för utbyggnad av Borlänge finns det mera angelägna saker att ta itu med. Hur klimatanpassa Borlänge för stigande temperaturer och förändrad nederbörd? Anpassning av dagvattensystemet. Hur värma Borlänge med netto noll växthusgasutsläpp? Hur bevara naturskog inom kommunen som kolsänka och för biologisk mångfald tillsammans med oss, andra frivilligorganisationer och med statliga myndigheter? Hur återställa våtmarker? Hur återställa degraderad mark efter miljöfarlig verksamhet?

Vi konstaterar sammanfattningsvis att en stor del av översiktsplanen strider mot andan i Borlänge Kommuns miljöplan. Samtidigt stöder vi de förslag som avser att stärka den gröna infrastrukturen.

 

 

För Borlängekretsen av naturskyddsföreningen

2021-11-23

Börje Eriksson

ordförande